Bindvävsmassage

sjukdomstillstånd. Den utförs med en speciell fingertoppsteknik på huden, främst på ryggen.

En frisk hud skall vara rörlig och förskjutbar mot underliggande muskelskikt. En spänd/trött/stum hud är som fastklistrad mot underlaget och man känner sig olustig utan att förstå varför. Orsaken är att underliggande organ fungerar dåligt. Målet för en behandling blir då att få tillbaka vävnadens glidande förmåga och mjuka konsistens.

Bindväven är den sammanbindande och stödjande cellvävnad som finns överallt i kroppen, omkring och mellan organ och vävnader. Även senor, ledkapslar och ledband består av bindväv. Denna utgör en barriär mot främmande partiklar och är på så sätt en del av immunförsvaret. Vid olika sjukdomstillstånd och skador produceras ny bindväv, ibland alldeles för mycket och av en typ, som är tät och oelastisk. Blodgenomströmningen försämras och kan så småningom resultera i smärta.

Hudytan är indelad i olika områden – Zoner – där varje zon har förbindelse med ett underliggande organ. Vid en speciell fingermassage över en zon, där huden – bindväven – är fast och oelastisk, löses förtätningen upp och blodcirkulationen för bättras. Muskulaturen slappnar av och smärtkänsligheten minskar. Därmed kommer det under liggande störda organet att återgå till normal funktion.

Syftet med bindvävsmassage är inte att behandla bindväven i sig själv utan att läka sjukdomsprocesser. Bindvävens tillstånd ger oss svar på organens funktion.

Bindvävsmassage rekommenderas som kompletterande eller ensam behandling vid till exempel magkatarr, rubbningar i matsmältningsapparaten, migrän, smärtor i rörelseapparaten och fibromyalgi. Andra symtom som huvudvärk, förstoppning, mensrubbningar och cirkulationsproblem lämpar sig också för behandling, mensrubbningar och cirkulationsproblem lämpar sig också för behandling med denna metod. Däremot behandlas aldrig patienter med akuta sjukdomar.

Det är heller ingen profylaktisk metod. Inte förrän problemet finns där, när bindväven blivit förtätad, går den att behandla.

Metoden kommer från Tyskland. Den upptäcktes 1929 av sjukgymnasten Elisabeth Dicke, Hon hade ådragit sig en svår cirkulationsrubbning i höger ben och satt i rullstol. Läkarna talade om amputation. Hon sökte lindring genom att massera de starkt spända vävnaderna över korsrygg och bäckenkam. Under behandlingens gång släppte spänningarna. Samtidigt började det klia och sticka i det sjuka benet. Det åtföljdes av värmevågor. Hon utsträckte nu behandlingen till utsidan av låret. Efter ungefär tre månaders behandling hade alla sjukdomssymtom för svunnit och hon blev bra i benet.

Bindvävsmassagen som behandlingsmetod utvecklades främst vid medicinska universitetskliniken i Freiburg. Metoden visade sig vara av stort värde vid behandling av inre sjukdomar. Den kom samtidigt även till god användning inom av inre sjukdomar. Den kom samtidigt även till god användning inom kirurgi, ortopedi, gynekologi, pediatrik, dermatologi och neurologi. Numera har den tyske läkare Christian Helmrich ytterligare utvecklat denna metod med att på ett enkelt sätt återföra cirkulationen till organ och vävnader och på så sätt få människor att må bättre.